6 - 9

Den vackra Älvsborgsbron. Foto: J-P Grönwalds mamma

Först och främst vill jag be om ursäkt för det uteblivna referatet efter förusten i Skövde förra veckan. Jag har som ni vet skaffat flickvän och vi hade bestämt oss för att mysa framför matchen hemma i soffan istället för att åka till Skövde, men matchen streamades aldrig. Så vi åt sushi och kollade en Wallander-film istället. Känns svårt att skriva ett vettigt referat om det för er. Hoppas ni förstår!

Men nu handlar det om matchen mot antagonisten Torslanda IK Futsal. Rivaliteten dessa klubbar emellan går tillbaka till tiden då Torslanda IK hette Avenyn United FC och GAIS Futsal hette FC Linné. Matcherna emellan lagen har alltid varit glödheta drabbningar, och hettan har stigit i takt med att futsalen vuxit och föreningarna bytt namn och blivit mer organiserade.

Mellan GAIS Futsal och Torslanda IK Futsal går den berömda Älvsborgsbron, därav namnet "Derby di Ponte" (Bro-derbyt på italienska).

Torslanda IK Futsal har öppnat säsongen starkt med tre segrar på fem matcher, och tog emot de grönsvarta virtuoserna med ett gott självförtroende. GAIS Futsal kom till Torslandahallen med en tung säsongsöppning bakom sig. Ännu hade den första segern inte trillat in. Alla derbyn är viktiga, men visst kunde man känna i luften att detta gällde otroligt mycket för vårt älskade lag. GAIS hade också inför matchen förstärkt med tre spelare, varav två av dem stod redo för att debutera. Målvakten Robin Gustafsson och den landslagsmeriterade före detta Uddevalla-spelaren Jihad Nashabat.

Detta märktes också tydligt under matchens första minuter. GAIS fullständigt körde över Torslanda som såg alldeles häpna ut. “Hur kan detta lag ha så dåligt med poäng?”, tänkte hela publiken när GAIS gång på gång återvann bollen på offensiv planhalva. Torslandaspelarna såg dubbelt. GAISare överallt! På läktaren satt min gamla klasskamrat Henrik. Vi pratade inte så mycket med varandra i skolan, och har inte setts på flera år. Vi pratade knappt med varandra nu heller. Men när de grönsvarta anfallen haglade såg vi på varandra och Henrik sa till mig: “F*n alltså, vad bra de spelar!”. Jag kunde bara hålla med.

Det skulle inte dröja särdeles länge innan GAIS tog ledningen. Tre minuter faktiskt! Nyförvärvet Jihad Nashabat lyfte fram en fin boll till formstarka Amaro Nyass, som skarvade den vidare till Carl-Oscar Andersson. Med vänstern vinklade vår blonde bolltrixare in bollen i mål, och firade med en lyrisk GAIS Futsal-klack. Men GAIS inledande forcering skulle inte sluta här. Bara några minuter senare slet Andreas “Palma” Palmquist sig loss på ett mirakulöst sätt längs högerkanten och spelade in bollen till en fristående Dennis Axelsson som kunde peta in bollen till 0-2.

0-3 skulle också komma genom Amaro Nyass innan Torslanda kunde hämta andan. Via en läcker frisparksvariant lyckades de göra ett viktigt reduceringsmål sekunderna innan paus-signalen ljöd. Jag ringde min mor under pausen, men hon svarade med ett SMS: “Ring helst inte nu, jag streamar matchen med mobilen”. Förstod inte riktigt varför hon behövde streama pausen? Men men. Vi var nog båda väldigt nöjda med GAISarnas första halvlek, även om vi vet hur snabbt saker och ting kan svänga i futsal.

Det skulle svänga REJÄLT i andra halvlek. Torslanda kom ut och spelade med högre tempo och fler löpningar, vilket gav GAIS-försvaret problem. TIK:s patenterade “malande” och tuffa närkampsspel i kombination med GAIS Futsals individuella skicklighet och kämpaglöd gjorde denna halvlek till en fröjd att se. Det böljande spelet gynnade dock hemmalaget mest, och innan man hann förstå vad som hade hänt hade de vänt till en 4-3-ledning. Men GAIS svarade snabbt, och efter ett drömanfall signerat Carl-Oscar, Rasmus Andersson och Amaro kunde den sistnämnde iskallt kvittera. Nu small det rejält i närkamperna! Domarna tillät mycket, och det är så fantastiskt kul för publiken när det är så. Tobias Nilsson vann en duell och kunde sedan placera in ytterligare ett ledningsmål för GAIS Futsal, och det grönsvarta greppet om matchen tappades aldrig efter det. Torslanda försökte gneta ner våra grönsvarta atleter med tufft spel och högljutt tjafsande, men det lyckades inte denna gång. Efter en väldigt händelserik andra halvlek fastställdes slutresultatet till 9-6 i grönsvart favör. Älvsborgsbron lyste vackert grönsvart på vägen hem.

Mötet mellan dessa två klubbar är klassiska i Göteborgs futsalhistoria, och jag hoppas att dessa möten blir många med tiden. Torslanda har en trogen publikskara och ett speciellt spelsätt som man måste respektera även som motståndarsupporter. Detta var ett riktigt hett derby med starka känslor, hårda tacklingar och snygga mål. Precis som Derby di Ponte ska vara! Att GAIS kom därifrån med en rättvis seger gör det hela ännu bättre. Vilken underbar dag!

Nu väntar ett kort matchuppehåll för grönsvart innan man tar emot de regerande mästarna IFK Uddevalla den 17 december. Förhoppningsvis kan laget bygga vidare på denna mäktiga seger och ta viktiga poäng även i den matchen.

Tills vidare,

J-P Grönwald