1 - 5

Efter mycket slit, analyserande och arbete var det dags för GAIS Futsals efterlängtade seriepremiär borta mot IF Warta. En gedigen publik hade tappert trotsat regn och rusk för att få se högklassig futsal. Själv försov jag mig (jobbade natt) och missade därför nästan inmarchen. Skämskudde! Men när domaren blåste igång matchen satt jag nervöst på min stol jämte några andra GAISare som också gästade Lundbystrandshallen denna kväll. Vad skulle hända? Skulle GAIS leva upp till förväntningarna?

När matchen väl drog igång var det egentligen aldrig något snack. Visst kunde man ana vissa premiärnerver hos de grönsvarta atleterna, men kvalitétsskillnaden på lagen var markant denna regniga novemberafton. Säsongens första GAIS Futsal-mål gjorde Patrik Falk på frispark. Sen bjöds vi på en riktig delikatess när vår anfallsbjässe Amaro Nyass läckert spelade fram bollen till Rasmus Andersson som drog till ett KANONSKOTT på ett tillslag. T.o.m. Warta-supportrarna applåderade. 0-3 gjorde borrade Carl-Oscar Andersson in med ett vänsterskott, och sedan blev resten av matchen en behaglig resa mot tre poäng.

Trots att Warta lyckades reducera på en tveksamt dömd straff så kontrollerade GAIS hela andra halvleken fullständigt. Men just när nerverna höll på att lägga sig, och stämningen började dö, bjöds vi åskådare på något som vi aldrig lär glömma.

Jag har i mitt liv haft turen att få se och uppleva många mäktiga saker; jag har åkt helikopter över Grand Canyon, jag har rest i alla världsdelar, jag har kysst en främling framför pyramiderna i Egypten - men jag vill påstå att detta var något av det mest oförglömliga, ja, rentav mest OBEGRIPLGA jag någonsin skådat. Jag pratar om Fredrik Rumins redan klassiska bicicletamål.

Bollen svävar förbi hela Wartas försvar mot en fristående Rumin, som istället för att nicka slänger sig upp i luften, böjer hela kroppen i en fullständigt onaturlig rörelse, och slungar fram sitt lilla, ettriga högerben mot bollen. BAM!!! Publiken ställer sig upp, och Askim-sonen Rumin firar med en så kallad “DÄB”. Modernt, modigt och makalöst bra!

Slutresultatet fastställdes några minuter senare av Rasmus Andersson, och GAIS vann därmed seriepremiären med 5-1. Vilken härlig kväll! Man blir varm i GAIS-hjärtat av sådana stabila segrar. När jag lämnade Lundbystrand i min mammas Volvo började jag redan längta till nästa match. Som tur är behöver jag bara vänta några dagar. På lördag står IK Nol för motståndet, då tar atleterna förhoppningsvis nya steg mot SFL.

Tills vidare,

J-P Grönwald